Vi rår inte över vädret eller hur stabilt snötäcket är, men våra vägval bestämmer vi själva. När vi väljer var, när och hur vi åker så bestämmer vi också hur stora risker vi utsätter oss för.
Text Petter Palmgren | Foto Hans Wärdell
Första steget till bra vägval är att förstå var laviner kan starta. Andra steget är att fundera över vad konsekvenserna blir av att starta en lavin på just den platsen, vad som finns i lavinens väg. Tredje steget är att förstå vilken väg lavinen tar och hur långt den når om den startar. Det allra viktigaste är att vi använder det vi vet, odlar goda vanor och bra beslut. Ett helt säkert vägval undviker både de platser där man kan starta laviner och deras utloppsområden. Men många människor vill åka skoter eller skidor i brant terräng, då blir vägvalen och de goda vanorna desto viktigare.
Hitta platser där laviner startar
Laviner startar på sluttningar som är brantare än 25 grader. Det gäller för flaklaviner i torr och kall snö och det är den typen av laviner som orsakar nästan alla olyckor. Är det flackare kan laviner inte starta ens i teorin. Undantaget är när en stor del av snötäcket är blött, då kan laviner gå på flackare sluttningar. En enkel regel är att laviner blir vanligare i brantare sluttningar till dess att det är för brant för snön att ligga kvar. Många räknar lavinterräng från 30 grader.
Konsekvenser – terrängfällor
På vissa platser blir konsekvenserna av att åka med en lavin genast mycket stora. Många erfarna människor undviker alltid dessa platser – oavsett vad de tror om snötäcket. Titta nedanför sluttningen, vad finns i lavinens väg? Tänk att du tumlar okontrollerat i 50 km/h. Träd och stora stenblock är potentiella köttkvarnar i de hastigheterna. Att falla handlöst utför stup eller i annan mycket brant terräng är uppenbart farligt.
På andra platser är det stor risk att bli djupt begravd i snötäcket och ju djupare begravd man blir desto mindre chanser att överleva. Det blir svårare för kompisarna att hitta dig och tar längre tid för dem att gräva fram dig. Samtidigt som de har mycket kort tid på sig – snötrycket djupt i käglan gör det omöjligt att andas.
Bäckraviner, svackor och andra ställen där lavinkäglan bromsas tvärt är terrängfällor. I en ravin behövs bara en liten lavin för att begrava en människa.
Lavinens bana
Laviner startar bara på branta sluttningar, men får de upp farten kan de nå den flackare terrängen nedanför. Det finns inget exakt sätt att räkna ut hur långt en lavin kan nå, det beror på alldeles för många faktorer. Det säkraste sättet är att kolla hur långt tidigare laviner nått. I skogen syns det som lavinstråk utan träd eller skador på träden. Många olyckor har inträffat för att människor underskattat hur långt en stor lavin kan nå. Håll avstånd, stanna långt nedanför eller på sidan av lavinbanan. Det gäller särskilt om kompisar eller andra befinner sig på sluttningen och kan starta en lavin.
Startzonen är där vi själva startar laviner, där är tiden inte så viktig utan framförallt var vi åker. Lavinen startar om och när vi belastar snötäcket på fel plats. I utloppsområdet är däremot den största faran att någon annan startar en lavin som når oss, eller att de startar spontant. Passerar vi lavinbanan snabbt och långt ned är sannolikheten för att träffas inte stor. Om det skulle hända är vi i en mycket dålig sits, underst i lavinkäglan. Därför försöker man att minimera tiden i lavinbanan.
Vägval
Att välja lavinsäker terräng i svenska fjällen är inte svårt. Det finns gott om snällt lutande fjällhedar och breda dalar där det inte går laviner ens i teorin. Nyckeln här är att hålla koll på var man är och vad man har ovanför sig. Å andra sidan är branta sluttningar lika lavinfarliga i Sverige som i andra bergsländer, så låt dig inte luras av att topparna är mindre spetsiga.
Lutningen är det som avgör om en lavin kan starta eller inte, säkraste vägvalet är oftast det flackaste. Lämpligt nog är det i regel också den enklaste och snabbaste vägen, även när den inte är kortast. Glöm bara inte bort vad som finns ovanför och att undvika terrängfällor.
Säkra platser
Breda dalar är säkra, vinterlederna i svenska fjällen är med några få undantag också dragna i säker terräng.
Mycket tät skog binder snötäcket. Det gäller särskilt barrskog där grenar frusit fast i snön. Fjällbjörkskog är inte lika effektiv.
Terräng som är flackare än 25 grader är säker, om det inte finns brantare sluttningar ovanför (Undantaget är när det är blött djupt ned i snötäcket, blöta laviner kan
gå i flackare terräng). Undvik bäckraviner och andra terrängfällor även när terrängen är snäll i övrigt.
Vanliga vägval
Ryggar och kammar. En gammal regel är att följa ryggar och kammar för att undvika laviner. De är ofta säkrare vägval främst på grund av att de lutar mindre. Dessutom samlas i regel mindre drevsnö på ryggen, men det behöver inte betyda att snön är stabil. Om de är helt säkra eller inte beror på hur brant ryggen är.
Andra tecken på lavinfara i terrängen
Det är svårt att som enskild skid- eller skoteråkare utvärdera hur stabil snön är. Några tydliga tecken på lavinfara är däremot bra att ha med sig och titta efter:
Laviner kommer sällan ensamma. Ser du en kägla eller brottkant är det bevis på att snön varit eller är instabil och att den kan vara det på fler platser.
Kollapser och suckande ljud i snön, whumpfar, är en signal om att snötäcket är instabilt. Troligen var det för flackt för att starta en lavin på platsen. Det samma gäller långa sprickor som bildas i snön när man åker skoter eller skidor på det, vanligast i drevsnö.
Läsluttningar
Flest laviner går omedelbart eller den närmaste tiden efter snöfall och snödrev och de gör det på läsluttningarna. Där bildas nya flak och där är snön
mest stressad av ökad last. Yrkesfolk håller därför alltid reda på från vilket håll det har blåst och drevat. Snötäcket och lavinfaran skiljer sig mellan olika väderstreck på sluttningarna.
Vägval i brant terräng
Vill man åka brant på skidor eller skoter hamnar man i lavinterräng. Lutar det tillräckligt för att en lavin ska starta beror det på snöstabiliteten om den gör det eller inte. Lutningen är fortfarande en viktig aspekt, laviner blir vanligare när det blir brantare. Mycket handlar om hur stabil snön är och om att undvika de platser där snön är mest instabil. Det är ofta svårt att avgöra, men ta varningssignalerna som nämns ovan på allvar. Vad man kan göra är att minska konsekvenserna om snön inte är så stabil som man trodde. Undvik de platser där en missbedömning blir ödesdiger. Det handlar också om bra vanor, gott omdöme, kompisar och lavinutrustning.
I slutändan är det är svårt, för att inte säga omöjligt, att i längden vistas på lavinsluttningar utan att utsätta sig får någon som helst risk. Däremot kan man påverka hur stora risker man tar. Men det lär man sig förstås inte bäst på internet. Bästa tipset är att gå en kurs, hyra en guide eller lära av bekanta med påvisad erfarenhet och kunskap.
